HMV och Tonkrafterna

 
HMV
   Tonkrafterna
   Nedladdning & Upphov (7)
      Anders Lillsunde
      Dan Backman
      Georg Wadenius
      Mathias Klang
      Mikael Wiehe
      Nils Wendel
      Ola Bjurman
   SR & SVT Tablåer & Musikprogram
   SR & SVT Texter i RiR o TV
   Möten
   Föreningar & Kulturpalats
   Vad Nytt

Äldre Klassiker (3)

I Blueskvarter (5)

Midnight Hour (9)

Opopoppa (5)

Jazz Bland Annat (1)

Göteborgsnatta (1)

Drömfabriken (2)

Festplatsen (4)

Straggel & Strul (3)

Tonkraft (77)

Gästspel (1)

Intervjuprogram (3)

Uppesittarkväll (1)

Musik och Teater (3)

Visa Stunder (1)

P2 Live (0)

P3 Live (47)

P4 Live (13)

Nyare Klassiker (3)

Hmv & Spelaren går (1)

Det Musikaliska Ansvaret (5)

Tankar vid slutet av dagen (18)

   

Nedladdning och Upphov
 
Det är inte lätt och med risk för att betraktas som rabiat har jag tagit ställning mot att illegalt ladda ned vad någon annan skapat. Musik, litteratur, film med mera betraktas oftast som mer eller mindre gratis, som min och alla andra nätanvändares egendom. Kostar inte någonting och går dessutom snabbt att fånga, är ju bara ettor och nollor.

Jag ska villigt erkänna att jag i början av 2000-talet bländades av möjligheterna, att liknas vid en eufori kanske. Jag tyckte det var häftigt, snabbt och enkelt och att aktiviteten inte på något sätt kunde nämnas i samma mening som ordet stöld. En gratis kopia störde väl inte någon? Jag fick så småningom problem med att förhålla mig till alla möjligheter på nätet. Tekniken gick framåt och alla nya tekniska landvinningar satte som aldrig förr just fokus på upphovsrätten.

Vad får jag tanka ned och vad är det jag kopierar. Jag är osäker och ibland känner jag att jag är ute i tassemarkerna (gråzonerna).

Jag stödjer kravet att upphovsmän ska få ordentlig ersättning för det som de en gång skapat. Skrivandet och musicerandet är allt ett hantverk. Jag vill inte vara en del av det vuxna släktet som fostrar mina barn till att bli vana gratiskonsumenter. Allt är inte gratis… så enkelt är det.
 
”You Can’t Always Get What You Want”

Lagen om upphovsrätt kanske inte behöver vara flexibel eller anpassas, trots att den är gammal och där en del säger att den kan dateras bakåt till tiden för boktryckarkonsten. Det kan ju vara så enkelt att tanken med den fungerar än idag, trots alla nya tekniker, distributionsformer och format. Den upphovsrättsliga grundregeln kanske håller, den om att den som en gång skapat eller ärvt toner, ljud och lyrik har rätt att bestämma och vara delaktiga i hur dessa skall spridas och i vilken form etc. Frågorna är ju bara hur länge och i vilken form. 


Unga som idag skapar sin musik och sliter för att konkurera med andra och mer etablerade, inte minst på nätet, för att få sitt utrymme och sin framgång vill naturligtvis att alla ska både kunna se och lyssna. Men får dom något betalt? Vill någon satsa på dom och deras framtid när ändå alla vant sig vid att det dom skapar är gratis? Kan ett gratis synsätt fungera vad gäller lusten att investera i sitt eget kunnande, i sig själv eller i andra? Vill någon köpa just dom i en framtid? Är den fria rättigheten och möjligheten en kreativ bas för nya perspektiv? Hur ska jag och vi betala - finansiera - det som skapas?
Sen kanske alla inte vill ha betalt utan ser det som en fri hobby, vill synas och så vidare men det får bli en annan fråga.  
 
Jag har full förståelse för artister som vill göra sina hemsidor mer kundattraktiva genom att exempelvis streama olika Radio- eller TV-framträdanden, speciellt om dessa uteslutande till stor del består av eget material. Ingen annan kan ju rimligen göra anspråk på att ge ut det. Nu går det förvisso att fånga och kopiera även det streamade, handlar ju om teknik, sladdar och knapptryckningar. 

Ta exemplet olika radioframträdanden. Som ett brev på posten kommer frågan om offentliggörandet. Vem spelade in? Vem står för lagringen? Konverteringen? Tekniken? Tidens tand? Vem äger egentligen vad? När musiken strömmade ut (live) till oss lyssnare fanns då ett avtal eller anställningsförhållande som överförde rättigheterna för upphovet till Sveriges Radio? Blev dessa framföranden då en del av radions egendom och att förvaras i arkiv?


Sveriges Radio, som jag ser det, är bärare av svensk musikliv och förvaltare av kulturarvet - inte bara talen och rösterna från förr - och i deras uppdrag ingår säkert att göra det tillgänglig för mig och alla som vill lyssna. Det måste finnas en lösning någonstans, både ekonomiskt och tekniskt. Jag anser således att SR ska göra de gamla tongångarna tillgängliga. Om än inte gratis, men jag borde få kunna köpa det jag vill ha och letar efter till ett rimligt pris.
 
Ok, kan jag tycka, jag ska ha en obegränsad tillgång till det musikaliska kulturarvet men jag har ju ändå bara två öron, begränsat med tid och resurser samt en tillvaro som måste fyllas med annat också. Det kan finnas viss risk för att samlandets mängd överstiger lyssnandets förmåga.
HMV 2014-01-01

 
 
© copyright 2017 | HMV ,     |   | hmv.tonkraft@telia.com