HMV och Tonkrafterna

 
HMV

Äldre Klassiker (3)

I Blueskvarter (5)

Midnight Hour (9)

Opopoppa (5)

Jazz Bland Annat (1)

Göteborgsnatta (1)

Drömfabriken (2)

Festplatsen (4)

Straggel & Strul (3)

Tonkraft (77)

Gästspel (1)

Intervjuprogram (3)

Uppesittarkväll (1)

Musik och Teater (3)

Visa Stunder (1)

P2 Live (0)

P3 Live (47)

P4 Live (13)

Nyare Klassiker (3)

Hmv & Spelaren går (1)

Det Musikaliska Ansvaret (5)
   2010 01 01 Hmv
   2010 01 18 Per Stålberg
   2010 03 03 Bernt Andersson
   2010 04 21 Nikke Ström
   2013 09 10 Ola Bjurman
   vakant

Tankar vid slutet av dagen (18)

   

Det Musikaliska Ansvaret

 

Under rubriken ”Det Musikaliska Ansvaret” försöker jag ta upp några frågeställningar och funderingar som blivit mer och mer uppenbara för mig genom åren. Inte minst när jag lyssnar och reflekterar över olika uppträdanden och livesändningar, gamla som nya. 

 

Under del av 60-talet och hela 70-talet, fanns det ett antal kontinuerligt och återkommande konsertinslag i Sveriges Radio. Så där fruktansvärt många till antal var de inte, definitivt inte fler än att jag kunde hålla reda på dem med lite god radiovilja och tablåläsning. Antal kanaler var ju heller inte så många.

 

Det fanns en slags konsumentupplysning, både inför och under en radiospelning och den var på gränsen till självklar. Jag som lyssnare fick inte bara reda på vad låtarna hette, vad dom betydde, hur dom kommit till osv. utan oftast också en tydlig beskrivning om vem eller vilka det var som spelade och, inte minst, vad som skulle komma att spelas under programmet. Idag är dylik information på gränsen till utsuddad och finns den så är den många gånger så kryptiskt formulerad att jag inte begriper den.

Ju mer koncentrerad musik som framförs idag och under den tid som står till artistens och/eller programmens förfogande, ju mindre tid att slösa på kommunikation. Pang på bara! Det gäller att klippa ihop och skapa så tajta produktioner som möjligt. Den enda information och röst som garanterat återkommer under sändning är vanligtvis radions egen producentröst som bryter in med lite programreklam då och då.

 

När jag lyssnar till ny musik idag, med nya ”unga” grupper och artister (oavsett bokstavskombination), så uppstår inte sällan en del funderingar som jag skulle vilja dryfta med dom. 

 

Hur skulle du vilja beskriva det musikaliska ansvaret år 2014? Anser du att du har något, och om så är fallet, på vilket sätt har du tagit med dig och utvecklat detta under din resa? Hur vill du förvalta dina musikaliska/konstnärliga kunskaper och hur vill du föra dom vidare?

 

Jag hoppas självfallet att jag kan sprida samtal jag får äran att göra. Kanske kan vi alla lära oss något om det musikaliska ansvaret, har vi upplevt det och när upplevde vi det för första gången, oavsett vad vi har med oss i bagaget och oavsett vilken ålder vi befinner oss i.

 

HMV måndag den 18 januari 2010 (reviderad söndag 2 dec 2012 och söndag 15 sep samt söndag 20 dec 2013).                                                                          

                                            



Det här med genusperspektiv och musik …

Häromkvällen såg jag en tv-debatt (efter P3´s Guldgala i januari 2010). Den handlade bland annat om huruvida radion (P3) tog sitt ansvar för det kvinnliga artisteriet och den kvinnliga musiken i Sverige. Jag kan inte annat än beklaga en inte för påläst historik när jag lyssnade till vissa debattörer. I föregångarna till exempelvis P3 Live och P4 Live, exempelvis Midnight Hour, Tonkraft, Onsdagsbiten var antal uppträden med kvinnliga förtecken…? Jag vill bara påminna dessa debattörer om att radion av idag (exempelvis riksradions P3 och P4) har en klart utvecklad och godkänd jämställd musikattityd. Det kvinnliga artisteriet, upplever jag idag och som ganska flitig radiolyssnare, är bra omhändertaget och får mer än väl sin plats i etern. Förr hittade jag, som lyssnare, kanske tio rockiga tjejband och/eller kvinnliga artister som hypades via radion. Men å andra sidan höll man ju bara på och sände vissa programserier i 15-20 år ungefär. Det behöver inte nödvändigtvis innebära att det är bra nu och inte kan bli bättre, men så dåligt är det inte idag.

Det dröjde inte länge...

”…Jag har en gammal kollega inom SR vilken skulle ha kurs om nya tekniska hjälpmedel för P3 presentatörer och som han trött sa: "det enda de är intresserade av är huruvida de kan prata mera i munnen på varandra än de gör nu, fast det är ju knappast möjligt…" 

"…Hela den här pseudodebatten om genus hit eller dit gör mig dessutom bara trött. Jag har aldrig brytt mig om vad folk pinkar med. Det enda som är intressant är huruvida de kan göra sitt jobb eller inte…”

 

”…Det var naturligtvis katastrofalt förr vad gällde kvinnlig pop och rock i media. Utan att jag direkt tänkte på det. Då. Bra musik är bra musik liksom…”


 
 
© copyright 2017 | HMV ,     |   | hmv.tonkraft@telia.com